Tiden går fort när man har roligt!
Bosse är nu snart 16 veckor (på onsdag) och han växer så det knakar. Benen är något för långa i proportion med kroppen... =) Och idag lade husse märke till att han tappat sin första tand, och en andra är påväg att lossna. Den är lös så man kan vicka på den.
Han är en tuff liten krabat som inte alltid är så lätt att hadskas med. Det gäller att vara tydlig med ledarskapet för annars kan man räkna med att Bosse inte tänker göra som man säger. Matte får kämpa något mer med detta än husse....
Vad gäller träning så är Bosse för det mesta väldigt lättlärd och vi ser snabba resultat.
Vi kämpar just nu med att få "stanna" och inkallningen att fungera ovillkorligt. Det kan vara svårt att lyssna på husse och matte om man har något spännande att titta på, nosa eller springa efter...
Så nu handlar det om att få Bosse att lyssna på dessa komandon även att det finns ett störningsmoment.
Vi har även tränat en del spontanapportering både i vatten och på land. Detta har gått bra och därför börjar vi nu så smått ställa krav på apporteringen, d v s det ska fortfarande vara roligt men det är inte längre någon lek.
Eftersom Bosse är en jakthund ska vi (eller i alla fall husse) självklart jaga med honom. Vi har även tänkt att använda honom till eftersök av djur. Vi har gått en del blodspår med honom och det märks att han har en skarp näsa. Han är redan nu mycket duktig på att hitta fram till rådjursklöven, så vi försöker succesivt öka på svårhetsgraden genom att lägga spåren i svårare och mer varierad terräng och utöka tiden mellan det att vi lägger spåret tills att vi genomför "eftersöket".
Han är en tuff liten krabat som inte alltid är så lätt att hadskas med. Det gäller att vara tydlig med ledarskapet för annars kan man räkna med att Bosse inte tänker göra som man säger. Matte får kämpa något mer med detta än husse....
Vad gäller träning så är Bosse för det mesta väldigt lättlärd och vi ser snabba resultat.
Vi kämpar just nu med att få "stanna" och inkallningen att fungera ovillkorligt. Det kan vara svårt att lyssna på husse och matte om man har något spännande att titta på, nosa eller springa efter...
Så nu handlar det om att få Bosse att lyssna på dessa komandon även att det finns ett störningsmoment.
Vi har även tränat en del spontanapportering både i vatten och på land. Detta har gått bra och därför börjar vi nu så smått ställa krav på apporteringen, d v s det ska fortfarande vara roligt men det är inte längre någon lek.
Eftersom Bosse är en jakthund ska vi (eller i alla fall husse) självklart jaga med honom. Vi har även tänkt att använda honom till eftersök av djur. Vi har gått en del blodspår med honom och det märks att han har en skarp näsa. Han är redan nu mycket duktig på att hitta fram till rådjursklöven, så vi försöker succesivt öka på svårhetsgraden genom att lägga spåren i svårare och mer varierad terräng och utöka tiden mellan det att vi lägger spåret tills att vi genomför "eftersöket".
Kommentarer
Trackback
